© 2013 eva Det som finns i mitt hjärta

Det som finns i mitt hjärta…

Drömmar….Jag är en person med massor med drömmar.

Länge har jag drömt om att starta en webshop, planera trädgårdar, en liten butik med ett härligt trädgårds- och inredningssortiment och den där fantastiska på-landet-känslan. Men något blev annorlunda än jag hade tänkt mig, jag råkade sätta min fot i skolvärlden. Och vad är mer bekräftande, roligare och utmanande att umgås med barn hela dagarna? Att hela tiden bli ifrågasatt om mina värderingar, vad som är viktig kunskap i livet, hur man tvingas anpassa sitt ledarskap efter individen, efter individer, efter efterfrågan och rådande kultur? Jag längtar tillbaka att få vara en del av barnens värld, att få vara en vuxen som lyssnar, gläds och är faktiskt full i fan för att få deras hjärnor att gå i högvarv och tänka utanför de där invanda boxarna(eller till viss mån tänka inom boxarna) de har som huvuden. För vad händer om de tar deras fantasi ett steg längre? Fungerar det eller blir det fullkomlig katastrof? Eller kanske något mitt emellan?

Men ändock är det min lilla butik i  en gårdslokal som återkommer i tankarna när jag tänker på min idylliska framtid. Med växter runt omkring mig, med kunder med frågvisa tankar och idéer som jag bollar fram det bästa tänkbara. Och med kameran i högsta hugg för att vilt kreera fram de bästa bilderna för att sälja till tidningar med tillhörande text. Att lära mig teckna på ett personligt sätt, för att skriva de mest glada och informativa barnböckerna om växter och djur till dukning och goda recept.

Att tänka att jag faktiskt har 30 år tillgodo att göra vad jag är bra på, dvs mer än mitt hittills yrkesverksamma liv känns hisnande, hoppfullt, kreativt och galet och jag hoppas att jag kan hitta den gyllene tråd som för samman barn, natur, kunskap, passion, mat, färg, form, glädje, växter, djur och samtidigt kunna bli ännu bättre än vad jag redan är.
Om 2 veckor står jag där igen, i början av mitt yrkesverksamma liv, med våra 3 barn som jag vill ge en underbar barndom, med en utvecklande jobbrelation, med tid för min familj och våra intressen. Är det den matematiska eller känslosamma ekvationen jag ska lösa, och en total vägran att gå in i hamsterhjulet!

blog comments powered by Disqus