© 2012 eva IMG_2169

Som en trimmad pudel

Min pappa är en rolig man. Jag har knappt fått titta på hans buskar tidigare och än mindre klippa dem. Nu kommer han som en liten finurlig man och visar sina vackra exemplar av idegranar och säger att det hade varit synd att klippa dem.

Jo, håller jag med. De är fantastiska vackra (och överväxta och kan jag inte få se lite stamm?), tänker jag. Jag älskar stammar och min far älskar buskar. TILLS grannen spenderade 10 tusen tals kronor för att köpa in bonsaiklippta barrväxter. Då var det något som klickade till i honom och övertalar mig om att klippa till sina barrisar. Jag är  inte sen på att haka på, klippa är bland det bästa jag vet.

Jag spelar fortfarande lite antiklipp, varpå min käre far kommer hintande med sekartören.

Du kan ju klippa lite grand, säger han.

Sen går han och hämtar sin solstol, sätter sig på gräset och inspekterar när jag klipper. När han tycker jag är lite väl brutal, kvider han fram “Det är synd” gång på gång.

Det är inte synd, det här kommer bli jättesnyggt! Kanske inte i år, men om något år! Svarar jag morskt.

Så fortgår tiden, en timme senare av  pappas ” det är synd” och mina “Det kommer bli skitbra” är jag färdig. Jag måste erkänna för mig själv, riktigt snygg är han inte, den avbarrade idegranen. Han liknar mest en blöt och förskrämd katt. Men ni vet, om ett par år, DÅ är han kung i trädgården. Eller prins i alla fall, för hans “storebror” som klipptes för ett år sedan börjar växa till sig och få barr på de rätta ställena.

Kungen dvs den trimmade pudeln    vs prinsen den skrämda blöta katten

 

blog comments powered by Disqus